Jag vaknar med ett ryck då någon puttar lite på mig. Jag sätter Mig spikrakt upp och försöker se något i det starka solljuset. Det är väldigt varmt och ljust för att va 6 på morgonen tänker jag. Men efter ett tag lyckas jag se något och då ser jag att det inte är mamma som står framför mig utan en polis och alla i byn står bakom honom. >godmorgon< säger han barskt 

Jag struntar i honom ,istället försöker jag hitta mamma och pappa i folk massan. Var är dom? Polisen sträcker sig fram och lyfter upp mig. Jag känner hur trött och kall jag är, det är tur att polisen bär mig annars skulle jag trillat ihop. Polisen börjar gå och jag ser hur alla i byn skakar på huvudet. Polisen går in i stadshuset med mig där han dumpar mig på en stol framför borgmästaren. >>hej Clara säger borgmästaren skarpt men ändå sorgset<< jag orkar inte svara allting kanske går fortare om han får gå rakt på sak. << ja Clara vi hittade dig sovandes i gräset här på morgonen,varför sov du inte inomhus?<< jag hade tappat hemmanyckeln<< <<men varför knackade du inte bara på då?<< jag blir tyst och sneglar upp p honom med en skamsen blick. << nå jag behöver inte veta<< jag kollar förvånat på honom. <<varför är jag här då??<< han suckar lite och kollar på mig. Nu börjar jag bli rädd. Vad kommer hända med mig? Har mina föräldrar valt att adoptera bort mig? Ska jag bli utslängd från byn? Vad kommer hända? << du är här för att jag har något att berätta för dig som du inte vet om<< säger han med lite sorgsnare röst. Nu är jag så rädd så jG skakar ,vad kommer hända med mig?! <<igår kväll så var dina föräldrar väldigt oroliga för dig. Dom kom till mig klockan 3 på natten och frågade om jag kunde låsa upp porten så dom kunde leta efter dig. Så det gjorde jag och dom körde iväg. Men nu på morgonen så har vi fått reda på att dina föräldrar har kört ihjäl sig vi vet inte riktigt hur men vi vet att ingen av dom lever<< jag sitter bara där och försöker andas försöker få ner luft i mina lungor. Tankar börja komma in i mitt huvud som 'jag borde hållt koll på tiden' 'vilket pucko jag är' 'egentligen så är det ju jag som är orsaken till deras död' jag vet inte hur jag ska reagera jag bara sitter iskall på min stol och stirrar på honom. Då säger han << det är en bil som är påväg att hämta upp dig nu, den ska ta dig till en dam som heter Elisabeth sunbem och hon bor i valedale. Valedale tänkte jag ,jag blundade och försökte tänka på geografi lektionerna då läraren gick igenom alla korviga platser. Det ända jag får upp som jG kommer ihåg om valedale är att det ligger i öst från silvergladebyn. Hur långt ifrån vet jag inte men jag har aldrig varit där så en bit antar jag. Borgmästaren börjar prata igen. << mesans du bor där så ska vi försöka hitta en släkting till dig<< släkting tänker jag. Jag har aldrig träfat någon av mina släktingar varför vet jag inte. Då hör jag hur en bil tutar utanför huset och borgmästaren nickar och jag reser mig upp och går ut ur huset. När jag kommer ut så möts jag av folks blickar och blixtrande kameror. Jag antar att dom flesta vill se min reaktion efter jag fått veta nyheten. Jag hoppar in i bilen och chauffören börjar gasa iväg. Och medans vi sakta slingrar oss genom folk massan så ser jag Alice. Hon står vid sidan av vägen och kollar på mig . Jag ser hur ledsen hon är. Har hon blivit utslängd ur byn? Men då ser jag hur hon mimar ett förlåt. Och då förstår jag , Alice tror att det är hennes fel.